Söndagsfunderingar om inredningsstil
Jag upplever ofta att vi människor är en otroligt kategoriserande art. Allt ska kunna placeras i en kategori som gärna också namnbestäms. Har vi alltid varit så eller är det ett arv från Linné, kanske?
Såklart kan det ju fylla en funktion att organisera, kategorisera och sortera, någon sorts antikaosintention. Personligen gillar jag att ha ordning och reda. "Var-sak-på-sin-plats - så-går-livet-lite-lättare". :) Men det kan oxå vara lite hämmande det där tycker jag.
Jag har nog sedan jag startade blogga för några år sedan funderat på vilken inredningskategori jag tillhör. Jag gillar modernt, vitt, 50-tal, IKEA, gammalt, nytt, grönt-brunt, shaker-stilen, retro, zink, svart-vitt, new england, naturinspirerat, skandinaviskt, mönster, ja det bara fortsätter... Jag dras hela tiden mellan olika stilar och kanske tillhör jag inte någon renodlad inredningskategori. Av någon anledning känns det lite frustrerande, varför det?
Är det för att det tidigare varit fel att blanda olika stilar? Att trenderna varit ganska likriktade och stöpta i en mall-aktiga? Antingen är man stil X eller stil Y, eller kanske stil Z och detta bör gå som en röd tråd genom hela hemmet. Jag vet inte... Jag vet i alla fall att jag ska försöka lägga lite mindre energi på att kategorisera min egen stil och bara inreda som jag vill! Och det är ju även det som är trendigt just nu, tack så mycket för det! ;)
Inte stilrent utan stilblandat,
och så lite katthår på det! :)